Historiepodden

00:07 Jag har i nästan tio år planerat det här avsnittet. Men jag kände att jag borde ha läst Moby Dick först. Så tiden gick. Och sen träffade jag Jenny. Och när hon fick höra att jag ville läsa Moby Dick. Då gick hon och köpte så att vi kunde läsa båda två. Som ett gemensamt projekt. Det var väl under 2018. 00:28 Och jag läste 40-50 sidor. Det hände ingenting. Det gick längre mellan lästillfällena. Och på sidorna hände det allt mindre och tankarna vann jag iväg varje gång jag öppnar boken och försöker ögonlocken. De blir ständigt blytunga och några valar syntes aldrig till och till slut gav jag upp. Men hon fortsatte läsa varje kväll och kämpade sig fram över haven i läslampans sken. Likt en grönlandsval som krossar tjocka isflak med sitt huvud började hon sig fram genom tjogtals sider om valarnas anatomi. 01:07 Ett ämne hon aldrig trodde att hon skulle läsa om. 01:10 På grund av sporadiskt muttrande så sipper det fram till min kännedom att det inte bara var högintressant läsning. 01:18 Men i slutet efter typ 500 sidor så händer det spännande grejer. Och i slutändan var det tydligen ändå ett plus att ha läst det hela. 01:27 Jag har haft en gnagande känsla av svek för att jag lurar på henne ett projekt som jag själv inte fullföljde men också en gnagande känsla av svek mot mig själv för att mitt tålamod inte var stort något tillgodogöra mig en bok som ska vara en sån oerhörd klassiker. Särskilt när bokens idé är något jag älskar, äventyr till havs. Och sen gick åren och jag ville fortfarande göra ett avsnitt om en av de största kamperna människan har haft med ett annat djur. 01:58 Människa och kaskelott. En drabbning som gör sig bäst på historiesiderna och helst skulle den kanske inte ens äkta um där men nu gjorde den där. 02:07 I Jonas bok i Gamla testamentet blir Gud arg på Jona för att han inte fullföljt sitt uppdrag att profetera i Nineve. Herren lät en stor fisk sluka Jona. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. Sen lät Gud fiskens py ut Jona som uppfattade den där vinkeln och gick till Nineve. Det har ofta tolkats och beskrivits som en valfisk. Men valare är ju som sagt inte fiskar. Och valare kan väl inte svälja människor? 02:39 Eller? 02:41 I slutet på 1800-talet så rapporterades det i tidningar över hela världen om James Bartley. En sjöman som fallit över bord och svalts av en kaskelott. 15 timmar senare fångades valen av hans kamrater som ovetande om innehållet började flänsa den. Och förvåningen när de hittade James där inne vid Liv var förstås oerhörd. Men tjena, är du här? För till skillnad från alla andra valar är det fysiskt möjligt för en kaskelott att svälja en människa. 03:12 Däremot är det fysiskt omöjligt för en människa att överleva inne i en kaskelottmage med alla magsyror. 03:19 Och inte ens tilläggen att Bartley blev permanent blind och att hans hud blektes av magsyror hjälper storyn. När forskare sedan satte tänderna i skrönan så föll den sönder på många plan. Men då hade redan en värld läst om den och tagit en församling. 03:36 Men Jona och Bartley kan ses som representanter för den lilla människan i relation till den stora kaskelotten. Och det är ytterst sällan människan dragit det kortaste stroet i den kampen. Moby Dick och ett gäng verkliga motsvarigheter undantagna. 03:54 Idag blir det storslagen historia i historiepodden. Vi ger er saltstänk, aggressiva giganter och lika modiga som giviga män. Vi ger er det stora kaskelottavsnittet. 04:21 Ni är varmt välkomna till historiepodden och flera intressanta punkter att bocka av så här inledningsvis. Mitt äldsta minne om att vara i valens buk är såklart valtemplet i Zelda och Arena of Time som då är ett helt tempel i valens buk. 04:44 Mycket bra grejer. 04:49 Jag vet inte riktigt vad du hade förväntat dig från Moby Dick som är en tegelsten extremt filosofiskt lagd. Ishmael som hittar poesi i när man mjölkar spermacetin från kaskelottens huvud. 05:03 Det är en otrolig bok men den är ju långsam. Ja, det måste jag. Livet till havs var långsamt Daniel. 05:12 Ja, som sagt det är ju en skam det här så jag vet inte om du måste hålla på och strö med det saltkarret. 05:21 Jag tror vi har lite otur också för jag har tagit ut ganska många citat från Moby Dick till det här avsnittet. Vad jag la märke till är att den svenska översättningen är från 40-talet och oerhört daterat och det kommer en ny översättning men den släpps då i slutet av oktober det här året. 05:42 Mm-hm. 05:42 Så att du kanske kan ge dig en ny chans då med all kunskap du har inhämtat här. Den tredje saken är då att jag har med intresse följt alla göteborgare som har hört av sig sedan föregående avsnitt. Det som handlade om rätvalarna, Nordkapare och Grönlandsvalar. För det finns ju då som sagt en uppstoppad val på det naturhistoriska museet, eller vad det heter, i Göteborg. 06:12 Och den här valen då, förr fick man alltid gå in i den, har vi fått reda på av våra lyssnare. Men sen slutar de med det och nu är det bara på valdagen och på valborg som man får gå in i valens buk. 06:25 Det här tycker jag är väldigt bra regler som jag... 06:31 Det är ju mycket passande att det är i Göteborg. 06:33 Ja, verkligen. Men det är lite oenighet bland göteborgarna om det beror på att kärlekskranka par smög in i valen och ägnade sig åt intim verksamhet där i valens mage eller inte. Dessutom så finns det olika minnen om det har funnits ett fik, alltså ett café i valen eller inte. Det är vissa med så här... Du vet, med samma säkerhet som man vet att man såg Reinfeldt och gänget i badtunnan. 07:03 Trots att de aldrig var i badtunnan så vet de att de har suttit och fikat i valens mage. 07:10 Och jag tar gärna in fler mejl från göteborgare. Vad är era minnen av den uppstoppade valen? För här är vi någon riktig sån här... 07:19 Vad heter det? 07:21 Oral history of the whale in Gothenburg. 07:24 Kan vi sälja in till amerikansk public radio. Nu ska vi lägga på lite musik. Och sen ska vi lära känna några andra härliga kustbor. Men inte västkusten utan det är amerikanska östkusten. För det är därifrån man fiskar kaskelott. 07:44 Chama-me Shannon Maldonado. Sou a fundadora da Yaoi, uma loja de souvenirs com artigos artesanais e peças selecionadas por artistas. Escolhi a Shopify porque, depois de experimentar outras plataformas, esta foi, sem dúvida, uma das mais intuitivas. Para mim, foi importante pensar onde estaríamos no futuro. Todas as flamentas para analisar as vendas, como a gestão de inventário, estão ali mesmo, no nosso dashboard. Comece a sua avaliação gratuita em shopify.com. 08:15 Dagens avsnitt presenteras i betalt samarbete med McDonalds Sverige. 08:20 Robin, hur många skräpförmål tror du hamnar i svensk natur varje vecka? Det här har jag kollat upp. 08:26 Hundratusen. Fel. Otroligt fel faktiskt. Håll Sverige rent uppskatta siffran till omkring 35 miljoner varje vecka. Hur ger det mig? Skräpförmål alltså. Det är förstås en del förpackningar från mat och dyk och sånt som slängs. McDonalds vet att även deras förpackningar kan hamna fel och därför sen 2022 så har de en nollvision. Inga McDonalds förpackningar ska hamna i naturen. 08:56 Just det. Och samma år inledde man ett långsiktigt samarbete med Håll Sverige Rent. Och nu är det dags för en rejäl gemensam insats. 09:05 Ja, det är det. Kraftsamlingen här. Den 20 september sammanfaller. Hela Sverige plockar skräp med World Cleanup Day. Förra året så deltog över 142 000 personer och plockade omkring 250 ton skräp. På en dag! Ja, ja. 09:25 Det är imponerande. 09:26 Den 20 september, häng på McDonalds, håll Sverige rent och World Cleanup Day för att bidra till ett renare Sverige. 09:35 Anmäl dig på hsr.se. 09:40 Det här avsnittet görs i betalt samarbete med Gensidige och det är ju ett av Nordens största försäkringsbolag. Historiskt därtill med 200 år i branschen. 09:51 Daniel, den klassiska historiska ledarskapsmissen, den tror jag är att fokusera på fel risk. 09:59 Det låter ju som att du har en liten sån där sederlärande berättelse. 10:04 Rysslands ledare efter revolutionen 1917 är Socialdemokratern Alexander Kerensky. Bildad, intelligent, extremt historiemedveten. Han har studerat böckerna. Han är mycket, mycket rädd för en militärkupp. Han ser generaler överallt och han punktmarkerar dem. Det är ju rimligt. Absolut, men när han tittade åt det hållet så missade han ett annat hot, Lenin och bolsjevikerna. Han identifierade alltså en verklig risk, men inte den risk som faktiskt skulle fälla honom. 10:36 Historien är ju ganska full av sådana exempel. Ibland är problemet inte att vi ignorerar riskerna utan att vi oroar oss för fel saker. 10:45 Därför kan det vara skönt att låta experter hjälpa till med sånt. Gensidige erbjuder försäkringar för bland annat bil och hem. 10:53 Gå in på gensidige.se och använd debattkoden historiepodden 10 med stora bokstäver. Koden gäller från 17 augusti till 30 september. Historiepodden 10. Tack till gensidige! 11:10 Musik 11:14 Det brukar poängteras att pilgrimmerna på det legendariska fartyget The Mayflower som förde massa pilgrimmer över till vad som skulle bli USA omringades av valar när de 1620 la an vid Cape Cod. Nordkapare tror forskarna att det var. Och i en av källorna från kolonisatörerna i Plymouth, Mort's Relation heter den, krönikan. Så... 11:42 Då får vi veta att männen klagade på resan över. Att de såg så mycket val hela tiden. Men de hade inga redskap för att fånga den. Det var ett sånt slöseri va? 11:52 Det fanns givetvis en äldre valjaktstradition hos den amerikanska urbefolkningen. 11:58 Wampanoagena var flitiga valjägare. Det är ju den indianstam som är känd från Thanksgiving-berättelsen annars i USA. 12:11 De var vanliga på de europeiska valfångstbåtarna också. Duktiga med harpuner och liknande. 12:19 Men allt eftersom det kommer fler och fler kolonisatörer till östkusten så blir det ju en industri som påminner mer om den europeiska. Vi pratade om baskerna förra veckan, att de hade en produktionskedja från ax till limpa. 12:38 Och så kommer det vara även i det som blir USA. Det här var en viktig tid i industri för kolonierna och kommer bli en del av självbilden. Det man tänker på med USA och jakt på storvilt och så, det är ju bisonjakten. 12:54 Mer västerut. Men för fångstmännen på östkusten så spelade valjakten en liknande roll. 13:02 Man hade den här enorma och föreställde man sig outtömliga naturen. 13:08 Ja, det blir ju en särskild valfångskultur. Att fånga val blir en del av att bygga det amerikanska. Som Svensson skriver i Den lodande människan. Kring valjakten uppstod en betydande ekonomi men också en kultur och mytologi. Den formade såväl människorna som landet, skapade en alldeles särskild sorts äventyrlig anda som snart skulle inkorporera sig själva idén om det amerikanska. Liksom buffeljakten, guldduschen och karavanerna västerut blev valjakten helt enkelt en ofrånkomlig del av den amerikanska berättelsen. 13:45 Och där tycker jag han fångar mycket. 13:47 Verkligen, det här är då Patrik Svensson, författaren vid... 13:53 Vi introducerade honom förra veckan men det kanske är så att någon hoppar på här i del två. Det finns ju i det nordamerikanska exemplet en plats som är centrat för både ekonomin, kulturen och mytologin. Som är öppningsfrasen i de allra snuskigaste limrikarna och det är Nantucket. 14:18 Och om jag öppnar min Moby Dick-bok här så kan jag läsa Nentacket Ta fram er karta och titta på den Se i vilken verklig avkrok av världen det ligger Titta på det Bara en kulle, en sandås Bara strand utan någon bakgrund Det finns mer sand där än ni kan göra av med på 20 år- som ersättning för läskpapper. Några kvickhuvuden ska kanske säga er- att man måste plantera ogräs på Nantaketön- för inte ens det växer där av naturen. 14:51 Att man måste importera tistlar från Kanada. Att man måste skicka över havet för att få en träkil- när man ska täppa en läcka i ett oljefat. Att träbitar är lika dyrbara på Nantaket- som splintor av det heliga korset i Rom- Att människorna där planterar flugsvampar utanför sina hus- för att få lite skugga på sommaren. Att ett grässtrå är som en oas. Tre strån på en dags vandring, en äng. Att när en tacketborna är så instängda, kringgärdade- och på alla sätt inneslutna, omgivna och isolerade av oceanen- att små muslor ibland sätta sig fast- till och med på deras stolar och bord- alldeles som på havssjölpaddornas ryggar. 15:36 Men dessa underliga ting visar endast att Nantucket inte är något Illinois. Det är ett användbart citat tycker jag. För det säger oss mycket tydligt att Nantucket ligger isolerat. 15:50 Samt att det redan under Herman Melvils liv fanns en rik flora av idéer och uppfattningar om vad Nantucket var och inte var. Det var inte något i Illinois. Men väl en ö fem mil sydost om Cape Cod. 16:08 Och där citatet säger oss att den här isolerade ön utan några som helst förutsättningar för jordbruk där tre grässtrån på en dag är en äng. Eller utan andra naturresurser som växande träd och liknande. 16:23 Det enda det har är närhet till valarnas leder. Vilket gjorde det till ett slags Eldorado om än ett väldigt konstigt Eldorado. Ett valdorado. 16:36 Det skulle finnas andra sådana. New Bedford är en annan av de här klassiska valfångsplatserna i USA. Inledningsvis så är det ju inte kaskelotter man jagar utan det är ju rätvalar. De som simmar närmare stranden som man kan rå ut i sina valfångsbåtar och harpunera och sen ta in. Nordkapare. Exakt. Men när man har fiskat slut på Nordkapare då får man ge sig längre och längre ut till havs. 17:04 Och det är orsaken till att det fanns en valfångskoloni som nämnt tacket. En plats som på varje sätt utgick helt och hållet från valen. 17:16 Ja, Herman Melville är ju han som skrev då Moby Dick som sagt. Och berättelsen om hur amerikanska valfångare fick kron på den här nya typen av val är rätt spännande men den var ju förstås känd av mänskligheten sedan tidigare men inte just av amerikanska valfångare på 1700-talet. De var ju vana vid de här nordkaporna då. 17:37 Att den dyker upp och tvinnas ihop med den amerikanska sagan känns ju nästan som att ödet själv har satt för att skriva manus. För Amerika, otämt, vilt land där tuffa cowboys blir en symbol. Och så småningom blir det ett stort självständigt land som biter hårt och aggressivt. 18:03 Med en uppskalad militär kapacitet om vi går in på 1900-talet. Amerikanen är en macho man. Och för den amerikanska sagan om den tuffaste människans historia så duger väl inget mindre som utmanare än det största rovdjuret på planeten. Kaskelotten. Handarna är upp till 50 ton. Blir 20 meter långa. Oftast runt 16 meter kanske. 18:29 Honorna är betydligt mindre. Runt 15 ton. Det är bara tre elefanter eller tre små späckhuggare. 18:38 Så att säga... 18:40 Å andra sidan som alltid med valar så är ju honorna enkla att jaga också på grund av sina ungar så att det är de som man mest ger sig på. 18:54 Men hur som helst Här har vi inga fåningar barder. Här har vi tänder. Det är djurvärldens största tänder. 25 cm. Dinosauritänder ser ju fåningar ut i jämförelse. Vi har också djurvärldens största hjärna. 9,3 kg. 19:16 Huvudet är en tredjedel av kroppen. Mycket stor översäke. Mycket smal undersäke. 19:22 Det här är ju den val som ser ut mest som hur ett barn ritar en val. 19:28 Jaha, ja, kanske det är. 19:31 Det är den här platta nosen, inte så strömlinjeformad. Sen slarvar ju barnen, de vill ju gärna sätta att det här blåshålet på ryggen går rakt upp. Men kaskelotten är välkänd för att den blåser hårt och den blåser snett i 45-gradig vinkel. Vilket gör att man ser den på långt avstånd ute till havs. Där är det en val som blåser snett, det är kaskelotter. Skepp och hoj! 20:00 Ja, det är... Om det är egenupplevt här så får vi sätta jobbarn i någon slags teckningsskola för det här låter ju helt oerhöristiskt att de blåser vakt upp. 20:11 Ja, jag ska säga att vi är inte ens riktigt där att vi avbildar förmanar felaktigt. 20:20 1712 så har vi ett fartyg som går ut från de tacket. Det är en ung kapten som heter Hassi. De hade inte haft någon jaktlycka. Nordkaparna verkar vara svårhittade här nu. Plötsligt så kommer det en nordlig vind som kastar dem länge bort från kusten och norrut. Nu är de oroliga här och spejar runt för nu är vi i okända vatten. Hur hamnar vi här? Plötsligt så befinner de sig bland en stor flock kaskelott. Vad är det här? 20:50 Vad är det frågan om? Och Hasse och de andra stivar ju häpet och väldigt förundrat på de här enorma djuren. Och sen när den första chocken har lagt sig då är det dags att börja jobba. In med båtarna. 21:05 Oavsett vad det är för val så är det en val. 21:08 Och så fångar man en kaskulott och lyckas boxera hem den till Nantaket. 21:14 Och där kan man ju tänka sig att en och annan valjaktsveteran med pipan i mungejpan och sådär stora sparkar med stöven mot kaskilotten och muttrar mellan blåsen. Det här, det var något nytt. 21:29 Och därmed så är ju en ny typ av valjakt igång som kommer att känneteckna framförallt Amerika. 21:36 Verkligen. Och tidsmässigt stämmer ju det här. Det är ju på 1700-talet som intresset verkligen växer. Om jag ska stå och sparka i bildäcken så när man börjar granska den där berättelsen lite noggrant i sömmarna så märker man dels att den skrevs ner på 1830-talet och den utpekade kapten Hassi ska antingen ha varit ett barn eller död. 21:58 När det skedde. 22:00 Den är nog en slags komprimerad variant av äkta berättelser. Men som hos valfångarna var mytologi. Det var med Hassi 1712 som startskottet brann. 22:14 En skepparhistoria. Någon gång så har ju något fartyg gått ut och hittat de första kaskulotterna. 22:25 Ja, och det ska sägas så här att i Koldolmar och Kalsipper, Nationalteaterns barnteater, apropå barnkultur, så när det är en tristkvist som börjar ifrågasätta skepparhistorier så blir den tristkvisten utskälld. Och säger att man ifrågasätter inte en skepparhistoria, vad håller du på med? 22:44 Om bläckfisken förstår du, sen lyftade jag sista biten hemåt med en ljus. Ja! 22:51 Ja, kom den. 22:53 En ljus i Atlanten. Sådana skepparhistorier. 22:57 Men det går det. Det är ju lögn. Inga skepparhistorier är lögn. 23:05 Jag kunde inte riktigt dra den mycket kulturella eleganta kopplingen till den här barnkulturen så jag kunde inte dra fram det. Du fick angrepa dig själv där. Ja, så kan det vara. Svensson skriver att människor har velat fånga den just eftersom den är så majestätisk, därför att den är så väldig och farlig, så gåtfull och oförklarlig. Man har velat döda den eftersom man har kunnat, inte för att man egentligen har behövt det. 23:35 Kaskelotten finns långt ute på alla stora hav. Den är unik genom att den kan dyka så oerhört djupt flera tusen meter ner i kompakt mörker. Det här kom på tal i avsnitt 544 eftersom Kaskelottens favoritfödda är bläckfiskar och inte minst jättebläckfisk. Det var sånt vi pratade om där. 24:01 Men jättebläckfisken är inte försvarslös för all del. Det är lite som en kittlande pojkrumsäventyrlig tanke. Hur en jättebläckfisk försöker krama nosen på en vilt bitande kaskelåt. 24:20 Det är ju något det är. 24:21 Ja det är verkligen någonting. Jag pratade i det avsnittet om omslaget till bandet They Might Be Giants skriva Apollo 18 där man ser en kaskelott brottas med en jättebläck fisk i havet och det är verkligen en bild som jag kunde ligga en timme och stirra på den där bilden. 24:42 Jag tror att du har nämnt det här någon gång i poddens barndom faktiskt. 24:45 Jag har nämnt det flera gånger. Det är nog åtminstone den tredje gången som den här ganska obskyra plattan Apollo 18 omnämns i podden. Men den gjorde ett intryck på mig. 24:56 Själva bilden av en sån händelse är ju naturens stora varelser i kamp med varandra. 25:10 Man har ju hittat rester av 15 000 bläckfiskar i magen på en kaskelat en gång. De äter mycket. 25:17 Ja, precis. Det finns bara en enda val, näbbvalen, som väl egentligen ser mer ut som en delfin, sen delfiner är valar, det vet jag också. Men näbbvalen dyker djupare än kaskelotten, men i övrigt så är alltså kaskelotten kung i de djupaste av gravar. 25:36 Hur man vet exakt att det var 15 000 bläckfiskar är ju oklart för de måste ju ha tuggat sönder en del. 25:42 Många i alla fall. 25:43 Det är Kristensson som skriver i sin bok också att de kan äta 40 000 bläckfiskar i veckan. 25:49 Och det är också en sån här uppgift som jag hajar till på. 25:53 För bläckfiskar är ju ett djur som diffar lite grann i storlek va? 26:00 Hur landar man i snittet? 40 000 på en vecka. 26:06 Textning.nu 26:10 Chama-me Shannon Maldonado. Sou a fundadora da Yaoi, uma loja de souvenirs com artigos artesanais e peças selecionadas por artistas. Escolhi a Shopify porque, depois de experimentar outras plataformas, esta foi, sem dúvida, uma das mais intuitivas. Para mim, foi importante pensar onde estaríamos no futuro. Todas as flamentas para analisar as vendas, como a gestão de inventário, estão ali mesmo, no nosso dashboard. Comece a sua avaliação gratuita em shopify.com. 26:44 Den stora kommersiella vinsten med kaskilotten är ju inte bara späcket. När man första gången öppnade en kaskilots huvud så såg man en mycket märklig vätska. 26:55 Och Kristensson och Svensson anger lite olika färger vid olika stadier på den där vätskan. Men Kristensson menar att vätskan är klart och flytande när kaskilotten lever eller när den håller kroppstemperatur. Båda anger att väskan sen blir mer vaxlik när den kommer i kontakt med luft. Då är den mer brun, gul eller möjligen vit. Det är vaxlikt i alla fall. Det trodde man var spermaproduktionen som befann sig i nosen. 27:29 Vad heter valen på engelska? 27:32 Den heter ju sperm whale vilket det skulle komma till och vätskan kallas ju då spermaceti. Det var inte sperma, det har man ju kunnat konstatera. Men däremot finns det olika bud på syftet med den här vätskan. 27:47 När jag har försökt läsa de naturvetenskapliga experterna Man vet ju inte precis hur det funkar men forskarna tror ju att det här är en biologisk radar. En del tror jag. 28:04 Det finns ju olika bud på vad en kan vara till för menar jag bara. Det finns säkert något konsensus. 28:13 Det är nog mer om hur det funkar. 28:16 Den kan ju skapa väldigt kraftiga klick. 28:21 De här klickljuden riktas genom huvudets fett och vaxfyllda strukturer. Så kan, tror man, mycket sannolikt, valen läsa av ekot från byten i mörkret. De måste ju ha något sätt att hitta bläckfiskarna där i mörkret. Det har också föreslagits att ljudet kan användas för att bedöva bläckfiskar vilket ju är en lockande tanke men experimenten har inte kunnat belägga det. Hur man nu experimenterar på det om man fångar bläckfiskar och försöker bedöva dem med klick. 28:55 Att vätskan hjälper till med tyckförändringar vid de här enorma djupdykningarna är också en teori. Att dyka så djupt är ju helt unikt och då krävs väl en unik substans också kan man tänka. 29:10 Det här ämnet tillsammans med hela huvudet, det här enorma huvudet och formen och allt sånt, det verkar som att det är ett sammanhängande organ. 29:20 som lyckas med de här otroliga dyken, navigeringen och jakten. 29:26 Mer konkret kan man bli när det kommer till oss själva, det vill säga människan och vad vi tycker att det är bra att använda spermacetin till. Det är nämligen allt möjligt. Lampolja, tvålar, rak och luktfria ljus kan man på efter ett tag. Medicin, väldigt mycket medicin. Astma och tumörer kunde man bota med det här tänkte man. 29:48 Och det är ju ett oslagbart smörjmedel för maskiner, eller vad. Eller hudkrämer, salvor och sådär. 29:57 Just det. Ludvig den 14es hovapotekare här på med rekommenderade spermacetin för blåmärken, inflationer och för att lindra kvinnors efterverkar. Riktig mirakelsubstans det här. Men man får ju känslan att en hel del av användningsområdena är sånt som man har verkt fram i efterhand. Att på något sätt först har man ämnet och sen skapas en efterfrågan. 30:23 Jo, för all del är det så. Innan man hade ämnet hade man ju inte så att säga. Men däremot så hade man ju förstås behov av ljus och hudkräm och sånt där kanske. För det var ju så att när man hade varit ute till havs väldigt länge- och väl fick tag i en kaskelott och den skulle liksom tömmas och så då var vi ju lite huggsexa om att få gå ner där i det där huvudet låter ju otroligt men man ville ju ner och få ösa det där för att det var ju bra för huden som hade blivit torr och väderbiten och sådär och stå och plaska runt det där som ska sedan säljas dyrt till olika flaskor som att gå ner i en väldigt mysigt bad på något sätt 31:15 Det här finns ett helt otroligt kapitel om just Moby Dick också. När Ishmael beskriver att de håller varandras händer där. När de håller på att mjölka det här ämnet. Och han känner en otrolig närhet. Och det är en väldigt fin stund de har på The Peacod på skeppet. 31:36 Det här känner jag inte till. Nej, det gör inte det. 31:41 Det fanns fler lyxprodukter i Kaskelottvalarna. 31:46 Ja, ett grått, kletigt ämne som påträffades i tarmarna. 31:52 Och det är inte avföring då. Människan hade hittat sådana här klumpar flytta runt i havet och vid olika stränder länge i historien och kallade det för Ambra. 32:03 Man visste inte alls var det kommer ifrån men man hade spekulerat att en hel del kanske var koda från träd som hade fallit ner i havet eller vaxkakor från bibon i bärgen som sedan hade rullat ner eller om det var någon slags svampdjur kanske. 32:19 Det var ju först efterhand som man då under den här eskalerade caskelottjakten insåg varifrån det kom för det fanns ju ambra i caskelottvalarna i större omfattning än någon annanstans. Och vad var syftet med ambra i tarmarna då? 32:41 En tanke är ju att de här bläckfiskarna som de käkar har ju trots allt en hård näbb och för att den inte ska skada tarmarna så har då evolutionen eller kroppen sett till att skapa någon slags sekret som gör att näbbarna inte skadar tarmarna helt enkelt i valet. Det här används också i medicinska syften. Bra mot kramper, hysteri och svimningar. Laxermedel blir väldigt vanligt i parfymer. 33:12 Potenshöjande om man har en dejt planerad i en blåval i Göteborg. 33:15 Ja, eller om man ska krönas till drottning som Victoria gjorde 1838. Då var det ambra man behövde ha i oljan också. 33:24 Det är intressant också eftersom läkarna är ganska eniga om att Ambra är bättre för män än för kvinnor. Men en engelsk drottning är ju å andra sidan mer man än många lägre stående män. Hon pallade väl Ambran. 33:41 Ja, och det här var ju ganska dyva grejer. Om allt annat hade gått åt skogen vid en valexpiration så kunde den ju räddas ekonomiskt om man hittar lite klumpar ambö som flöt runt på 10-20 kilo. 33:55 Nej men precis, och det kommer ju med tiden bli framförallt parfymindustrin. 34:01 Som värderar Ambran mycket mycket högt. Dels för att den binder andra dofter. Sen tyckte man också länge att Ambran i sig självt hade en trevlig doft. 34:14 Så det blir ju den långvariga och den riktigt värdefulla bruket av Ambran. 34:24 Det intressanta där du säger också att det kunde rädda en annars misslyckad valfångsexpedition. För Ambran introducerar ju en extra aspekt i jakten här. Att speck och spermaceti, det visste man ju att man skulle hitta. Hittar du val... 34:42 det vill säga, så kommer du hitta de två grejerna. Men Ambran är ju en riktig, det är ju en tretton rätt på stryktipset gömd i valens tarmsystem. 34:53 Och den sämsta och värsta av expeditioner kunde vända på en femöring om du kunde bärga några ordentliga klumpar av det här gråa geggiga gegget. 35:07 Ja det är lite jackpot då. 35:10 Kaskilotten är ju ett både socialt och intelligent djur. 35:14 Vilket också späckhuggarna är som förut är deras enda naturliga fiende. 35:20 Och de vuxna hannarna har ju inga fiende förutom människan. 35:27 Men när späckhuggarna vågar se på att anfalla vilket inte är viskvitt så samlas ju kaskelotterna i en ring runt sina kalvar. Det här är ju väldigt häftigt med både huvuden och skärtfen är hotfullt i luften. 35:44 Antingen så är de skärtfenarna utåt eller så har de gapen utåt så att säga. 35:51 Och sen då får späckugorna göra så gott de kan eller ge upp. 35:55 De lever i flockar, honorna och ungarna och även vissa kanske de yngre hanarna. Då är det stort socialt samvaro, det är picknick och föräldramöten och liknande. 36:09 Sen så kan de yngre hanarna på något sätt kaskelottornas motsvarighet till epa tonåringar. De ger sig av i små gäng och gör haven otrygga. Medan de riktigt stora hanarna, tjurarna, de är ensamma. De lever själv. Moby Dick behöver inte omges av kvinnor och barn. Han är på egen hand där ute i baljan den blå. 36:33 Honorna får inga kalvar efter 40 år heller men de kan bli upp till 80 år. 36:39 Då tar ju de här materiarkerna hand om de andras vala när de mammorna är nere och dyker efter mat. 36:47 Svensson skriver återigen då. Det var kaskilottvalen som lockade ut människor på öppet hav och drev dem till några av de mest långväga och extrema seglatser som någonsin gjorts. För ville man jaga kaskilottval behövde man ge sig längre bort mot större och djupare hav. Man behövde tålamod och resurser. Man behövde stora fartyg med möjligheter att ta hand om bytet ombord, koka späcket och lagra oljan på fat i båtens inre. Man behövde ge sig iväg på resor som kunde vara i flera år och som tog hela jordklotet runt. 37:21 Med Kaskelottvalen som hägande mål blev valfångarna helt enkelt sin tids världsom seglare. Och med tanke på det så kanske vi ska byta fokus lite och prata om de här besättningarna. Mellan 1812 och 1860 så exploderade ju valfångsindustrin. 37:40 Och den ledande nationen blev ju då den nyfödda USA. Och i mitten av seklet så var, om vi har 900 fartyg ute på haven så är det 735 av de amerikanska. 37:54 Enligt en uppgift. Och det är ganska, väldigt hög procent... 38:00 Som är amerikabaserade då. 70 000 personer var indragna i den här industrin. Det betyder inte att alla satt på fartygen. För unga män i behov av försörjning så var det ju så att om man inte skulle västerut och ta sig över de här prärorna så kanske man skulle österut. Det vill säga havet. 38:25 Branschen gjorde ju sitt bästa för att värva hela tiden också förstås. Det var ju affischer och föredrag och teater och mycket gick ut på att man skulle romantisera det här äventyret. Det var ju manligt mod som ställdes mot havets odjur. 38:41 Och sen försökte man förstås också spela på pengarsträngen att man skulle få pengar för att köpa gård för sen när man var färdig och så vidare. 38:48 Men verkligheten var ju ganska, den var ju lite annorlunda jämfört med den där propagandan. De första veckorna till havs är ju Vena Ramas byfestivalen med massa orutinerat folk som ska ut och fara runt på de där vågorna. 39:06 Det var ju hälften av besättningarna hade jag oftast aldrig varit ute innan. Utan de kom från en liten bongård och det gjorde ju att det låg spyger överallt på däcket i början. Och när man har varit ute ett tag så börjar ju själva jakten med att utkiken skriker Det här är blåsen! 39:25 Det här är en ny vetskap för mig från de här två avsnitten. Alltså man har ju hört i amerikanska filmer och så hur typ Jag vill inte, pirater och sjömän ropar There she blows! 39:38 Men att det är en valfångsglosa. Alltså det är ju uppenbart när man tänker efter men det var bara en mening jag hade med i ett huvud utan någon historisk kontext. Men nu har jag kontexten. Ja, det är härligt. Livslångt lärande. 39:55 Ja på varje sida av skeppet sen så då sänker man ju ner. Det fanns ju 4-5 stycken båtar och de var ju 10 meter långa. 40:06 Lastade då med harpuner, lansar, rep och proviant och sånt där som man behövde. Och sen gällde det att ro i kapp snabbt och styrmannen försökte ju då ge order som ska höras här i vinden. 40:16 Och så gäller det att se upp också för det här är inte ett vanligt snällt jaktbyte. Kaskilotten kan ju vara lika oberäknad som en katt. 40:25 Helt plötsligt bara så den kan ju vara farlig redan före att vapnen har kastats liksom. 40:33 Den lärde sig ju också förstås att människan är en fiende så det var ju inte ovanligt att kaskulotterna de slog sönder jordbåtar och sådär och de få som kunde simma de fick ju då försöka ta sig tillbaka till fartyget. 40:47 En 23-årig sjöman som var med på en jakt 1842 skrev Båten dansade som en liten bubbla på det skummande havet. På ett ögonblick, snabbare än någon man kunde greppas några, kunde man se djurets breda skälvande stjärtfenar resa sig högt upp i luften. Ved en besättning vars roddare inte hade sinnesnärvaro nog att kasta akterändan på båten bort från faran. Snabbare än ögat förmått uppfattare slog stjärten i vattnet med ett plask. 41:18 Det är ju lite den bilden man får att caskelotten ställs mycket mot hur rätvalarna med en beundransvärd stoicism och gott sinne bara accepterat sitt öde. 41:33 att där harpuneras och stickas ihjäl medan kaskelotten inte riktigt ville finna sig i det på samma sätt i flera av de här berättelserna från valfångare så är det typ lynnig som valen beskrivs som och visst det hände att den med sin stora stjärtfena slogs under valfångsbåtar innan första harpunen hade kastats Men i regel så var det ju... Alltså det är ju självförsvaret. 42:03 De här jagade villebråden. Men i valfångarnas berättelser så blir ju det här försvaret lätt tolkat som en aggression. Och man ser inte valen bara som ett villebråd utan man ser den som en fiende. Alltså det finns källor där det beskrivs som att det pågår ett krig ute till havs mellan människa och val. 42:26 Ja, det är klart att det är självförsvar. 42:30 Där tänkte jag nog att jag fick fram lite grann när jag sa att Kaskilotten har lärt sig att se människan som ett hot och en fiende. Ja, absolut. Och då menar jag inte en fiende på det sättet som människor ser fiende kanske. 42:45 Utan som ett hot snarare. För det var de ju människorna... 42:51 När han väller framme så gäller det då att få in en bra träff med harpunen och en skicklig kastare kan ju då lyckas från tio meter. 43:01 Och direkt efter träffen då gäller det att hålla sig för då bär det iväg neråt åtminstone för valen och bortåt i rådbåten och åker iväg på en så kallad Mantakets slädfärd. 43:15 Den är ju väldigt mer fartfylld också än Nordkapare drar iväg till exempel. 43:20 Kanske jämförbart med när man åker i ving efter motorbåt. Levligt studsande utan kontroll. Har du gjort det? 43:28 Nej det har jag inte gjort. Har du aldrig åkt i ving? Jo men det kan man ju till exempel. Är ju det här då en tradition i Umeå. Att man kliver på älven högt upp väst på stan. Och sen åker man i ving. 43:43 Timme efter timme tills man är framme. 43:46 Men inte bakom en motorriven utan då är det en väldigt lugn och trevlig tillställning. 43:52 Ja, det låter fånigt. 43:55 Man lär ju åka efter en motorbåt som man till slut studsar av. 44:00 Ja, det här har inte jag gjort på ett tag. Men det går undan då. Ungefär så tänker jag mig att det här var. Och när valen är tillräckligt trött så behöver ni också komma upp och andas och ta det lite lugnt och det är då man slår till med lansen. Boink! 44:16 Ibland så tog den här jakten flera timmar och ibland gick det snabbare och ibland så sleten sig och ibland så krossade den rådbåten. 44:24 Alla utfall var ju möjliga egentligen. 44:28 En död kaskelott binds ju sen fast vid skeppsidan och så börjar man karva bort späck och spermacetin. 44:34 Och späcket hackar sig upp i mindre bitar och sen trycks den ner i grytor på sådana här murade spisar på däck och Och oljan som sedan frigörs hälls ju upp i koppartunnor. Det är ju en del av den stora vinsten. Det sticker i ögonen och det ryker och det är blodigt och dant. Det är ju inte så mysigt den här späckkokande stanken. Det bara väljer fram röker spisarna. 45:04 En sjöman skrev, kokeriet hade någonting vilt och barbariskt över sig. 45:10 Ett slags primitivitet som är svår att beskriva. Det är något modiskt över det blodbestänkta däcket och späcket som ligger överallt. Och männen ser blodtörstiga ut. Ett intryck som förstärks av den intensivt brinnande elden. Och efter en sån här fångst så är ju levet ombord helt impregnerat i olja och flott. 45:34 Man går och lägger sig helt inbäddad i sån här olja och allt är kladdigt och flott. 45:40 oftast så är vardagen ombord ganska tråkig dock man kan ju vara ute i fyra år som går ut på spana efter valblås bara så just den här situationen med att koka späck och sånt det är ju några dagar kanske efter att man har fångat en val det är ett extremt monotont liv och ensidig och dålig kost och bara väntan på att hitta kaskelotter man gick ju sällan i land heller eftersom risken för att folk skulle desertera var så himla stor japp, jättevanligt med myteri och deserteringar Herman Melville som vi ska prata om sen deserterade själv under sin tid som valfångare man kunde roa sig med att tugga tuggtobak det gick åt 15 kilo om året eftersom maten var så dålig också så fick man ju hålla igång med det istället då jäkla tuggande 46:44 En av de fina grejerna om man ska se på de här valfångsfartygen som en sorts liknelse eller någon sorts symbol för det amerikanska experimentet är ju att personganneriet kunde vara extremt brokigt. 47:02 Nu åt igen Moby Dick så det här är ju fiktivt men det är ju baserat på verkliga erfarenheter. 47:08 På det fartyget, The Peacod, så har vi... Vi känner ju till Ishmael och Ahab. Men där finns Queequeg, som är Ismels goda. 47:17 Mycket, mycket goda. Vi är extremt vänskapliga med varandra. Vän, som då är en helkroppstatuerad harpunerare från en påhittad polynesisk ö. En annan av harpunmännen är Tastego, som då är Wampanoag, indian. Det finns en afrikansk man, Dago. Det finns en Pascher från Indien. 47:39 Och det här är inte taget ur luften utan det var den typen av uppsättningar. Kanske inte just precis. Det ska alltid vara en Pascher. Det ska alltid vara en Wampanoag och så vidare. Men det var väldigt heterogent sammansatt ombord på valfångsfartygen. 47:58 När man väl kom hem igen så var det ju inte så att man blev rik. 48:02 Om man var en vanlig matéos. Utan inkomsterna gick ju till skeppsredarna. Ungefär 70%. De bodde ju i sina eleganta villor med väldigt påkostade täggårdar. Valoljan var ju sin tids olja va? 48:17 Det kan man säga. Ja. 48:19 Kapten fick också hyfsat bra betalt ungefär runt 8% av vinsten och den vanliga besättningen kunde betrakta sig själv som lurad i regel. Först drog man av förskottet förstås och sen för kläder och utrustning. 48:37 Och sen avgiften till värvningsagenterna, de så kallade landhajarna, de som hade värvat den här killen till fartyget. 48:48 Och ofta så slutar det med att man istället hade en skuld efter 3-4 år slet i havs. Eller möjligen en lön som var en tredjedel av den mot när man jobbar i land. Det var ganska ovanligt att man tog värvningen andra gånger faktiskt. 49:04 För det här var inte alls så lukrativt som de där rekryteringskampanjerna hade utlovat. 49:09 Det fanns ju enskilda kaskelotthannar som skaffade sig ett rykte va? Ett rykte som skimrar lite grann av glans och respekt och fruktan på samma gång. Det var ju de som slog tillbaka. De som inte lät sig sänkas utan istället sänkte. 49:25 Och de som förmodligen därmed bidrog till det här du sa att man såg det som ett krig. 49:31 Sen ska vi komma ihåg att en harpun i sig dödar ju inte valen utan det krävs en lans som trycks ner genom lungan. Man har ju nutid hittat valar med 1800-tals harpuner i sig. Bland annat en grönlandsval 2007. Vilket gör att man kan konstatera att de kan bli upp mot 150-200 år. 49:52 Och de kaskilottannar som blev mest mytologiska de fick förstås egen namn också. Har vi några sådana... 49:59 Ja, då kan man återigen öppna Moby Dick och i kapitel 45 så får vi lära känna ett slags internationellt persongalleri av de mest berömda valarna. Han säger, vi har ju såklart Timur Tom, New Zealand Jack, Morken, Japans kung och Don Miguel. Sen några rader senare så heter den nya zeländska valen istället New Zealand Tom, vilket är det vi känner igen från de verkliga källorna också. Lite slappt redaktörsarbete där. 50:30 heter han Jack eller Tom Herman vad vill du ha den här valen till egentligen 50:38 Ja, nu blev jag förvivad bara eftersom du brukar kalla mig Herman också ibland. Men det är Herman Melville du menar. 50:43 Ja, exakt. Jag lajvar här att jag är hans redaktör. 50:46 Ja, just det. Då hade han velat hålla sig till det verkliga så hade han ju kallat den för New Zealand Tom. Men nu är ju inte Moby Dick, det är en roman va? Ja, det är det. Som baseras på lite verklighet. 51:02 New Zealand Tom var ju en riktig kaskelott som i en strid 1804 beskrivs att han citat förstörde nio valfångsbåtar före frukost. 51:14 Det är ju imponerande. 51:17 Ja det är det. Jag hittade en... 51:21 Väldigt spekulativ. Extremt spekulativ. Men rolig amerikansk hemsida som beskrev då konflikter mellan valar och människor. 51:34 Den här skribenten menar att vad vi går in i nu är the first pacific war. Att det var ett regelrätt krig mellan... 51:43 Kaskelotter och människor Och New Zealand Tom beskrivs där som En föregångare Och en möjlig mentor Åt de senare befälhavarna Och det är ju Då tillskriver man valarna Extremt mycket mänskliga känslor Kultur, seder 52:04 Ja lite väl mycket kanske. 52:07 Sen har vi Mokadik. Eftersom den har fått ge namn sen åt just Moby. 52:15 Men det blir ännu mer igenkänning när man också får veta att Mokadik var en vit kaskilat. 52:22 För det är ju Moby Dick också. 52:23 Ja, och dessutom enligt samma amerikanska hemsida så var Mokadik Commander-in-Chief för Kaskel-8-armén. Så det här är då överbefälhavare för Kaskel-8-ernas väpnade styrkor. 52:37 Ja, men lite svårare. 52:39 Kanske om man överför det mänskliga på kaskilotterna så kan man kanske tänka sådär. Den höll till runt Mocka utanför Chile och valfångarna började notera honom runt 1810 och snart ville alla vara den som besegrade Mocka Dick. 52:58 Kristesson skriver att han tydligen var en strategisk naturbegåvning som under ett hundratal steder lyckades skydda sina vitala punkter från valfångarnas harpuner och lansar för att istället tilldela deras båtar desto kraftigare skador. Under en av dessa sammandabningar ska han ha drivit tre engelska valbåtar på flykten och är ännu mer än den sista av dessa höll på att hissas upp på moderfartyget har slagit med stjärten efter den. 53:28 Det här är baserat på en berättelse från 1839 av en amerikansk författare, Jeremiah Reynolds. Berättelsen heter Mocha Dick or the White Whale of the Pacific. Reynolds skriver i texten att det här är en berättelse som man har hört från valfångare men att han har bearbetat språket för att göra historien kortare och mer sammanhängande. 53:56 Jag säger inte att det skeppar historier men det kan också vara flera olika sammandrabbningar som görs till... 54:04 sammandrabbningar med en och samma val återkommande. Eller så fanns en extra stridslysten val där kring Kiles kust också möjligt. 54:15 Den ska ju ha blivit besegrad till slutet av 18 år efter det att man först hade noterat den troligen i alla fall runt 1838. När man gav sig på en kalv i en flock som man trodde att Mokadik hängde ihop med. 54:33 Kalvens mamma gav igen till att börja med. Viftade med stjärten så rådbåtarna skakade runt där. Men sen körde de en lans i henne. Och det var då som Mokadik dök upp plötsligt. 54:45 Och liksom ovanligt oförsiktig. Blottade ändå flanken. 54:50 Och som om man i ett ganska ogenomtänkt ögonblick av vrede. Bara ville ge sig på sin familjsmördare. 54:57 Forsade han fram där. Och då skickade de iväg en harpoon. 55:02 Som borrar sig in i honom och sen följer en hänsynslös någon tacketslädd färd och efter lång tid så går han upp till ytan igen och då dödas han till mycket adrenalinstint jubel. 55:14 Och då ska man enligt uppgift, apropå skepparhistorier, ha hittat ett tjugotal harpuner inbäddade i späcket på honom. 55:23 Precis, och jag menar, om det här är sant att han hade varit i hundra sådana strider så är det inte konstigt att det är många harpuner som sitter fast genom. Det går ju inte att verifiera det här. 55:35 Och vuxna Kaskelotthannar lever ju normalt inte tillsammans med kvinnor och barn. 55:41 Men å andra sidan, varför inte? 55:45 Alltså, bara för att det inte går att belägga minsta lilla sak här så betyder det inte att det inte är sant. 55:53 Det blir en så perfekt berättelse när man tillskriver honom såna mänskliga egenskaper. Den här slugestrategen, när han ser vad som händer med hans unge och mamman till hans barn, vilket vi inte kan belägga att det var såklart, då tiltar han. 56:15 Och då försvinner det här strategiska Kalla. Och istället så ger han sig in i ett självmordsuppdrag. Och det är ju så vi skriver karaktärer. 56:26 Ja, är det en beskrivning av vad som hände? Eller är det en beskrivning av människan på ett dramaturgiskt sätt? 56:35 Det är frågan. 56:36 Det är frågan. 56:44 Fundei a Ornota em 2013. Fabricamos vestuário para ciclistas. Para mim, a melhor parte da Shopify é a possibilidade de gerirmos o negócio mesmo não tendo conhecimentos técnicos. Conseguimos gerir tudo, do back-end ao front-end. E fazer vendas online, sem complicações. Se a Shopify fosse um equipamento de ciclismo, eu diria que seria a própria bicicleta. É aquilo que nos permite chegar onde queremos. É na Shopify que gerimos o nosso negócio. Começa a sua avaliação gratuita em shopify.com 57:18 Men New Zealand Tom och Mokadik i all ära. Den händelse som har satt djupa spår det är ju en namnlös bjässe från 1820 som förutom Mokadik är den som inspirerar Herman Melville till sin episka roman som är svårläst. 57:39 Den berättelse vi kommer till nu, sänkningen av S6, det är ju legendstoff nummer ett ibland Kaskilotternas krig mot människorna. 57:50 Vad det handlar om var ett valfångstfartyg som en besättning om 21 man lämnade Nentaket år 1819. 58:01 Det var förvisso ett ganska litet valfångstskepp. Dessutom av äldre modell. Men med gott rykte. 58:12 Essex brukade bringa in bra vinst till sina investerare. 58:17 Jag har lite fakta bara kort här. Eftersom du säger att det är ett litet så kan man tala om hur lite. 238 ton i alla fall. 27 meter långt och 20 man besättning. 58:28 Ja, 21 man från början. Sen kommer en desertera. Ja. 58:32 Jag ber med ursäkt för den felaktigheten. Ja, nej det är lugnt. Vi tog den in för det där. Det är ju 25 mejl direkt bara. Hur många var besättningen på Essex? 58:43 Jaja. 58:44 Kaptenen heter George Pollard Jr. Det fanns en första styrman som heter Owen Chase. Och så har vi en annan styrman som heter Matthew Joy. Det här är relevant eftersom det kommer hända dramatiska saker. Och flera av de här personerna kommer skriva ner händelserna. Inte minst Owen Chase skriver en noggrann redogörelse som publicerades 1821. 59:10 Hans berättelse har varit dominant. 59:13 För återberättandet av Essex hemsökta färd. Det fanns också en 15-årig kajutpojke som hette Thomas Nickerson med ombord. Och han skrev också ner sina minnen från Essex färd. Den här källan hittades långt senare. Så det är mer i modern historieskrivning som även Nickersons berättelse kan användas för att... 59:38 Kontrollera eller ibland ifrågasätta vissa saker som Chase berättar. Redan innan de här ödesdigra dagarna i november som vi ska berätta om nu så hade Essex haft en ganska svår seglats. Skeppet hade fått stormskador när havet levt rövare. Man hade förlorat två valfångsbåtar. 60:00 Och det fanns påtagliga slitningar ibland besättningen. Som du var inne på var ju inte det ovanligt med deserteringar och liknande. Och just av den anledningen tyckte inte kaptenerna om att ligga i hamn i onödan. 60:15 Men när Essex hade gått i hamn i Ecuador då hade en direkt bara schappat. Och det var ju inget dåligt val skulle det visa sig. 60:26 När man börjar lista såna här saker som att det hade varit svåra stormar och man hade tappat valfångstbåtar och liknande. Då låter det ju som att jag försöker urskulda i förväg varför ett fartyg kan sjunka. Men det är inte så att Essex inte var sjövärdigt. Det var ett bra fartyg. Absolut sjövärdigt. Men de kommer ju hamna i extraordinära omständigheter. 60:50 Ja, det får jag säga. 60:52 På morgonen den 20 november 18.20 så skriker utkiken There she blows! Alla är igång direkt och jakten ska påbörjas. 61:06 Två av jordbåtarna åker iväg på den här slädfärden åt olika håll. Och en av dem är kapten Pollard. 61:13 Och i den tredje jordbåten som mig så åker Chase ut för en kaskulat som slår hål på hans båt. 61:23 Alltså jordbåten då. Och den som styr... 61:27 Men en av dem som är på Essex fortfarande det stora fartyget är den här 14-åringen Nickersson. Han står och ser på hur de här jordbåterna dör iväg åt olika håll. Chase försöker laga hålet i sin jordbåt. Och så hör han någonting. 61:46 Och både Chase och Nickerson som står på fartyget ska ju då sett hur ett stort huvudet höjer sig över ytan. Ungefär hundra meter från fartyget. Uppskattningsvis 25 meter lång, 40 ton. 62:03 Och Chase han tänka, åh den där skulle ge dubbelt så mycket olja som en vanlig kaskillåt. 62:08 Det är en konstig situation här för valarna brukar ju bege sig bort från fartygen. Alltså ibland flyr de panis från jaktsituationerna. Men den här tjuren ligger och flyter lugnt på ytan. 62:25 De beskriver hur man kan nästan räkna R-en på den trubbiga nosen. Någonting är underligt här uppfattar de det som. 62:33 Det är som att den tänker någonting. Att den har något djävurskap i planerna här. 62:42 Sen dyker den. Och så är den borta. Och så kommer den igen upp över ytan. Och nu är den närmare. 35 eller 40 meter bort från skeppet. 62:52 Och inledningsvis är inte det här en uppenbarelse. Eller som väcker någon stor oro. Det här skriver Chase då i sin redogörelse. Men det där förändras ju snabbt. För den kommer nämligen börja simma mot skeppet. 63:06 Och med ett brak rammar den här giganten in i fartyget. Och de åtta man som är kvar ombord. De faller runt som käggler. 63:15 Och sen verkar det som att den vilar en liten stund. Troligen ganska påverkad av kraschen själv. 63:20 Alla männen har ju tappat fotfästet och de beskriver hur det bara snurrar omkring infångade Galapagos sköldpaddsskal överallt ombord. Vilket får en att tänka på kopatropaskal i Mario som bara studsar fram och tillbaka och så. Det är ju inte en referens som omnämns i det ursprungliga materialet. 63:45 Men för en annan som tusentals gånger har hoppat över sådana sköldpadd skal på vift så är det första man tänker på. 63:54 För första gången innan tacket eran har alltså en val rammat ett fartyg. Det har skett olyckor tidigare. Det var inget konstigt. Valfartyget... 64:03 Union hade 1807 förlist efter att man nattetid kolliderat med en kaskelott. Men det här är ju något annat. Här har en val rammat fartyget. 64:13 Ja, och det här är ju bara första smällen. 64:16 Ja, för som du säger så efter smällen så har den dykt under och ligger nu på styrbords sida tror jag. Och den vilar omtöcknad. 64:26 Chase beskriver ju hur han kastar sig efter en lans. För det är en riktig klenod som ligger där bredvid S6. Ett välriktat kast va? Så har vi den. Men samtidigt så ser han också att den är väldigt nära rodret. Och slår en till där med skärtfenan och vi inte kan styra vårt skepp. Då ligger vi jäkligt illa till. Så han besinnar sig. Och en knapp minut senare så vaknar valen till liv. Den här krockkudden i huvudet har gjort sitt jobb. 64:59 Och den simmar iväg bort från fartyget. Skönt, märkligt, konstigt hela grejen. 65:05 Ja, men skönt att den åkte iväg. 65:08 Tills den inte gör det längre va? 65:11 Nej, precis. För den stannar ju på 200 meters håll och tycks ta en ny sats. Oerhört förbannad. Händlysten och intelligent. Forsaren fram nu mot Essex och vattnets skummare far. Here he is. He's making for us again. 65:29 Chase ser vrede och vedergällning i valens beteende. 65:35 Och nu simmar den mycket snabbare än första gången. Chase uppskattar det till sex knop. 65:42 Det går ganska snabbt här. 65:45 När den smäller in i Essex så är det en mycket kraftigare stöt och man hör ljudet av ek som krasar och männen ombord känner piskrörelsen i sina nackar. Fartyget flyger bakåt innan det är snarare en sorts nedåtrörelse som tar över. 66:06 Essex håller på att vattenfyllas och snart har det kantrat. Det blir liggande i vattnet halvflytande på sidan. 66:17 Från de andra valfångsbåtarna Så kan de ju inte förstå vad som händer Alltså de är ute där på sina Slädfäder och Har en mycket Underlig Förmiddag Konstigt Det är som att Essex gick upp i rök 66:36 Ja, de ser att det är en väldigt brant slagsida när de börjar komma tillbaka. Och kapten Pollard frågar ju, Gud Mr Chase, vad har hänt? Och han svarar ju bara kortfattat, vi har blivit krossade av en val. 66:54 Och sen fortsätter då berättelsen i en rafflande akt två- 66:59 Verkligen, innan vi går in på det som det är ju verkligen fruktansvärda saker som kommer hända nu så kan man ju då poängtera att de är här långt ute på stilla havet. 67:13 170 mil från sida av Korsakusten. 67:16 Ja, precis. De har följt ekvatorn som vore det en livlina. Det är Nathaniel Philbrick som skriver i sin utmärkta In the heart of the sea. 67:27 Inledningsvis de här amerikanska valfångsfartygen hade hållit sig längs med Sydamerikas kust men sen hade man utforskat mer och mer och snart nog var även det centrala Stillehavet en vanlig plats för de här nantaketbåtarna. 67:42 Melville har ett helt kapitel där Ishmael fritt broderar om Stillehavets säregna storhet. 67:50 Ishmael säger. 68:19 klappande hjärta och förvisso hade man börjat lära känna vattnet och vågorna mer och mer men alla de här öarna i centrala stilla havet där fanns det ju en hel del skepparhistorier som gick man var rädd för kanibaler och det där kommer bli relevant nu när Essex ska bäst de kan rädda det som räddas kan 68:48 Ja det här blir ju en hjärtskärrande kamp för överlevnad helt enkelt i tre fullpackade roddbåtar. Det är ju det man har kvar nu för båten sjunker som sagt S6 sjunker. Men man har lyckats rädda 300 kilo skorpor och några tunnor vatten och sen har vi de här det var inte bara sköldpaddsskal som for runt där inne utan det var ju levande sköldpaddor som man har tagit med från Galapagos. Just det. För att ha som någon slags levande skafferi och de Stoppar man ju också med nu i de här båtarna. 69:20 Navigationsutrustning lyckas man också bärga. 69:24 Vi ska följa med de här tre båtarna ut på havet. Men innan vi vinkar adjö till vår anonyma val som har orsakat allt detta så kan man ju poängtera att både forskare och sjömän som har sett fullstora kaskelottkurar när de duellerar med varandra kan intyga vilka fruktansvärda krafter det är. 69:47 Och de här sex knop som Chase menade att valen simmade andra gången. Det borde i själva verket ha varit ännu mer. För om man ställer upp den här kollisionen som ett problem. Veckans kluring eller något från nationella provet eller så. 70:05 Ge en duktig naturelev vikten på S6. Vad sa du? 236 ton. 238 ton. 70:13 Ja just det och mot vikten på valen 40 vissa höga uppskattningar är ju högre än så 60 eller 80 men så kanske på sin höjd en tredjedel av skeppets vikt och vilken fart som krävs för att då valen ska stoppa ett fartyg som har fart framåt och dessutom skicka den bakåt. 70:38 Enligt Nathaniel Philbrick så måste det ha rört sig om åtminstone nio knop. Då simmar valen snabbt. Den mest sannolika förklaringen var att valen tänkte att den duellerade med en annan tjur. 70:53 Alltså hade hammarslagen ombord. När de lagade det här fartyget. Väckte dess uppmärksamhet. Och den första kollisionen var oavsiktlig. Så kan det ju ha varit. 71:05 Och när den här första smällen skedde. Då tänkte den. Nu jäklar. Nu är det. Kamp på liv och död med en annan kaskelott här. Så då får jag ge allting. Andra gången om. Och så smäller den in i fartyget. Det är inte en helt... tillfredsställande förklaring men det är å andra sidan ingen annan förklaring som jag har läst som är mer tillfredsställande. 71:28 Den såg människan som en feende som den skulle förstöra för. Den var i krig! 71:35 Ja, absolut. Den var i krig. Det här var de kunskaper som Mockadick hade lärt ut till den. 71:44 Förutom att det aldrig hade hänt förr eller senare att en val rammade ett fartyg på det här sättet och fartyget sjönk så var det också väldigt ovanligt att Kaskilotten attackerade människan med sitt huvud utan det var ju att slå med svansen som var det som valfångsmännen var vana. Så hela berättelsen är ju otrolig. Och då kommer den ju inte bli mindre otrolig när de här tre båtarna guppar iväg. 72:16 I en artikel i Världens historia från 2009 så kan man läsa Dag efter dag slår höga vågor in över båtarna. Männen är konstant våta och börjar få stora plågsamma saltvattenbölder. Det blir inte bättre av att de skeppsbutna hela tiden kastas runt i båtarna när det går dyningar på havet och när solen då och då tittar fram svider i såren. Männen har inte en chans att skydda sig från de brännande strålarna och huden blir bränd och täckt med blåsor. Värst av allt är dock den outrädliga törsten som alla lider av. 72:51 Efter en månad runt den 20 december då kommer man ju till en öde röra och lyckas få tag på lite nytt vatten. 72:58 Ja, det är Henderson Island. Innan det så har de ju haft en diskussion om vad de egentligen ska sikta på. De här närmsta öarna är alla överens om att dit beger vi oss inte. Där är det nästan säkert kanibaler. Men kaptenen Pollard... Han har argumenterat för att de borde försöka ta sig till sällskapsöarna, sannolikt nedan Tahiti, för då hade man kunnat ta Passadvinden västerut. Medan Chase och Joy, alltså de här styrmännen, de förespråkade rutten mot Sydamerika just eftersom de var rädda för kannibaler. 73:34 det här är vad vi kallar mörk ironi den här Henderson Island då där man kan fylla på med vatten och man kan äta och dricka och så det är ju en för liten ö för att livnära en hel besättning så efter ett tag så kommer ju samtliga mannar förutom tre stycken fortsätta resan och de här tre som stannar på ön kommer senare att undsättas 73:59 Ja de var ganska svaga också så de orkar inte ge sig ut där igen. 74:05 Men de som åker iväg nu de kommer ju stöta på förutom de kommer ju komma ifrån varandra för första i storm och sådär och sen kommer folk börja dra. 74:17 Till slut inser de att vi måste äta de som har dött. Det påminner om den här flygplanskraschen i andena på 70-talet när ett rugbylag började äta upp de som hade dött dem. 74:36 Vad ska man göra? 74:38 Det är ju en sak. Det är mörkt och jobbigt redan det här att äta upp de män som dör av uttorkning på naturlig väg. 74:48 Men den mörkaste natten är ju inte över än. 74:53 Utan det räcker inte. I alla fall inte på Pollards båt. 74:58 Så de kommer besluta om att för att vi andra ska överleva så måste någon av oss dö. En behöver offra sig så att de andra ska ha en chans. 75:11 Och då beslutar man om att man ska dra lott. 75:15 Och det här är ju en situation som knappt går att föreställa sig- Och det kommer bli kapten Pollards unga kusin Owen Coffin, ganska junior besättningsmedlem som drar nitlotten. Och Pollard försöker byta plats med honom, han vill inte äta upp sin kusin. 75:38 Han hade ju lovat framförallt sin moster att ta hand om grabben också. Istället så måste han äta upp dem. 75:45 Det är inte viktigt samma sak. Nej, precis. Men Coffin, han ganska modigt får man ju säga accepterar ödets lott. 75:56 Och det blir hans vän Charles Ramsdell som får uppgiften att skjuta sin kamrat. 76:03 Det här är ju det blir inte mycket mörkare än så här. 76:07 Nej, de har ju utrustning så att de kan steka ombord. 76:16 Om det är någon som undrar menar om man käkar med roa eller gjorde de inte det. 76:20 Nej, just det. Det är som när Teddy och Freddy kommer bort i dimman på saltkråkan att man hittar ett spritkök någonstans i båten och så kan man koka torsk så att även båt som man överlever. Fast det är en mörkare tappning av den berättelsen. 76:38 Exaktivt mycket mörkare tappning. 76:43 Ja det är inte jättemycket annat som har med varandra att göra. Men ja det är klart saltkåkan ska in där. 76:52 I slutet av februari så räddas både tjejs båt och sen pollars båt. Och de är då två bland totalt åtta överlevande av tjugo man. 77:02 Så fem ute till havs och tre på Henderson Island överlever. 77:05 Precis. 77:06 I den tredje båten dog alla. 77:09 På sommaren 1821 så hittades en båt full av skelett. Och det var ju högst troligt den då. 77:18 Och som du sa, både Chase och Nickerson kommer sen skriva om det här. Enligt mig så är allt det här väldigt väl fångat i filmen The Heart of the Sea. Du nämnde ju boken innan men filmen är otroligt bra med. Jag har sett den minst tre gånger och Jag tycker, tips. 77:40 Det är tips från Daniel Hermansson. The Heart of the Sea. Boken är väldigt bra också. Jag har läst en tredjedel ska jag säga. Jag har läst strategiska delar. 77:51 Men den är nog, är man intresserad av valfångskultur och inte känner att man har den här tjocka Klassiken i sig så finns det väldigt bra facklitteratur tillgänglig också. 78:06 Och de hänger ihop de här berättelserna. För följande vet vi. Melville läste Chase redogörelse när han själv var del i besättningen på ett valfångsfartyg. Faktiskt läste han den till havs väldigt nära platsen för Essex förlisning. Vilket ändå måste ha känts lite mäktigt och kusligt. 78:27 När som helst kunde den där dyka upp kanske. 78:31 Då kunde man nog intala sig själv Få lite intryck där Han kommer ju även att träffa George Pollard på Nantucket Det är dock efter han redan har skrivit Moby Dick Då jobbade Pollard som nattvakt på Nantucket Han fick ju inga fler kapteensjobb Och han såg som en ganska besynnerlig och udda figur Inte konstigt med tanke på de erfarenheter som han hade i ryggsäcken Melville däremot beskrev Pollard som den mest imponerande man han någonsin mött som vi har sagt flera gånger nu, valfångst eran odödliggjordes ju i och med Herman Melvils roman Moby Dick vilket man kan argumentera för är den stora amerikanska romanen han var född 1819 i New York Hans farfar Thomas Melville hade deltagit i Boston Tea Party. 79:20 Det är den typen av släkt det här handlar om. Det är inte dåligt. Nej, stolta rötter men knappt några pengar kvar. Pappan gjorde konkurs och dog när Herman var tolv år gammal. Därmed försvann möjligheten till den typen av utbildning som familjens ställning inte borde ha garanterat honom och så. Dessutom visade sig Herman Melville illa lämpad för arbete på bank eller som lärare eller någon av de hundra andra grejerna han försökte sig på. 79:51 Så till sist bestämde hans storebror att du ska nå ut till sjöss. 79:56 Den line som alla kan från Moby Dick är ju den allra första. Kalla mig Ishmael. 80:02 Men om man hoppar till stycket nedanför så kommer mitt favoritstycke i romanen. 80:10 Står. 80:40 Då anser jag att det är hög tid att gå till sjöss så snart som möjligt. 80:46 Ishmael går till sjöss när han har regntung november i själen. 80:50 Det där kan man ju känna igen sig. För ibland krävs det ju mycket starka moraliska principer för att inte med berottmod slå hattarna av folk på stan. 81:00 Och... 81:02 Man får hitta sin egen kur. Jag kan ju inte gå till sjöss. Jag har ju ansvar. Det är podd och barn och man ska åka på stora kop och handla och sånt. Men via Ishmael så har jag ändå lärt mig att känna igen drag hos mig själv. 81:17 Och det är nyttigt. Det är ju sånt litteratur ska ge oss. 81:20 Ishmael och Herman Melville är ju inte samma person. Men Melville ger sin berättare en kur som han själv kände till. 81:31 När man har slut med möjligheter på land och när det är riktigt eländigt då kan man ta sig till havet. Det är en del av den här romanens storhet. 81:40 Jag ska inte säga att det är en lätt läsning. Det tar tid och det är väldigt frustrerande. 81:47 Vill man ha någonting som går snabbt och är spännande då kanske man ska läsa Martin Bäck. Det är utmärkt. Det brukar jag göra när jag vill bli underhållen. Utan det här är ju mer att stirra ner i havets djup och lära känna valen men också lära känna människan utifrån det. Det är långa kapitel om hur man flänsar späck, tömmer kaskelottens huvud, arbetar med harpunlinor eller liksom skiljer olika valarter från varandra. 82:18 Men det där är inte bara faktarutor som han har infogat i romanen. Utan Ishmael han tänker ju på valar från alla olika tänkbara håll. Undersöker anatomin, ekonomin, konsthistoria, mytologi, teologi. Och liksom mäter och klassificerar och dissekerar. Och ändå lyckas han aldrig förstå sig på kaskelotten. Efter hundratals sidor så vet man mycket om kaskelotter. 82:45 Men samtidigt så är det en gåta. 82:49 Melville själv hade gått till sjöss 1839 först på ett handelsfartyg och två år senare så hade han gått ombord på valfångsfartyget Akushnet. 83:01 Som seglade i stilla havet. Han deserterade från fartyget på några öar och levde en tid bland öborna. Tog sig därifrån och deltog senare i ett annat myteri på ett annat fartyg. Hamnade i fängelse på Tahiti. Flydde från fängelset och återvände till USA. 83:18 Det där skrev han två romaner om när han kom hem. Äventyrsromaner nästan. Alltså riktigt äventyrliga grejer. Framförallt populära grejer. De här två första romanerna, Tai P och Moe, sålde bra och han blev en prisad författare. Men... Du vet hur det är. Han kände själv att han hade fastnat i rollen som den här äventyrliga sjömannen. 83:43 Och själv visste han ju att han hade större djup i sig självt än så. 83:49 Nu får jag bara skjuta in. Du vet hur det är. Nej, jag är tyvärr inte så äventyrlig skörman. Jag vet inte hur det är. Eller är det något annat du menar? 83:59 Jag tänkte så här att folk bara ropar... 84:06 Herman, berätta någonting om Gustav Vasa. Dra någonting om Cesar. Okej, då fattar jag. Det här räcker ju inte. Jag har ju ett helt annat djup. Och det finns så många olika sidor hos mig som inte ni känner till. Och får jag bara nog med tid så kan jag prestera stordåd. 84:30 I fredags när jag skulle in på en restaurang och käka då var det liksom i dörröppningen precis bredvid så satt en farbror. Jag var ju på väg in och skulle bort till kompisar. Då stoppade jag mig och bara ja hej. 84:46 Det är du. 84:49 Hur är det med Gustav Vasa? Säger han helt plötsligt. Ja, hur är det med honom? 84:55 Ja, vad gör jag då? 84:58 Ja, han är död. 85:01 Och då menar han att jag skulle ha tänkt så här. Jag har ett större djup än Gustav Vasa. 85:08 Verkligen. Det var i alla fall så som Herman Melville kände. 85:13 Han hade ju förläst sig på Shakespeare, alltså det var bara hamlet som snurrade i huvudet. Dessutom så läste han King James-bibeln, den här 1600-talsöversättningen från det nyligen protestantiska England som med ett väldigt blommigt poetiskt språk återberättar bibelhistorierna och allt det där hade han i sig. 85:38 Så han började skriva romaner som ingen ville läsa eller köpa. Som sågades av kritiker och som sålde kast. 85:50 I Moby Dick så är det ju... Alltså ibland blir det teater. Det är monologer, det kan vara scenanvisningar. Det kan stå Ahab går ut. Sen alla. 86:03 Så det är väldigt formbrytande och han experimenterar Just inför Moby Dick så hade han lärt känna den amerikanska författaren Nathaniel Hawthorne. Han är inte lika läst i Sverige som i USA men där är han jättekänd. Romanen The Scarlet Letter är en sån här bok som alla amerikanska high school ungdomar tvingas läsa. Deras doktor Glas kanske. I Sverige är han mest känd för att den är omtolkad i ungdomsfilmen Easy A med en ung Emma Stone i huvudrollen. 86:35 I alla fall. Mel vill ha träffat Hawthorne när han arbetar med Moby Dick. Och romanen är tillägnad Nathaniel Hawthorne. Man kan prata länge om romanen. Jag ska bara lyfta fram några absolut grundläggande och intressanta saker. Det ena är ju att den är väldigt, väldigt biblisk. Både i språket och innehållet. Alltså den här besatta kaptenen Ahab... Det namnet kommer ju från en kung av Israel. Framgångsrik som krigare men som fördöms för sin avgudad yrkan. 87:10 Han är gift med en fenisisk prinsessa Isabel. 87:14 Och flera andra namn är också plockade från bibelfigurer Ishmael inte minst. 87:20 Ur allt detta, ur hans egna erfarenheter som valfångare, ur berättelsen om Mocha Dick och Essex, ur Bibeln, ur Shakespeare, ur Nathaniel Hawthorne så bygger Melville en komplicerad roman med en jätteenkel handling. Ishmael tar hyra på valfångsfartyget Pequod. 87:41 De åker ut på havet. Officiellt är det en vanlig kommersiell jakt. Men det visar sig att kaptenen Ahab i själva verket är ute efter hemd. 87:53 Han har blivit av med benet i en tidigare sammandrabbning med en stor vit kaskelåtane, Moby Dick. Och han ska till varje pris få sin hemd. 88:06 Till sist hittar de Moby Dick efter hundratals sidor av letande. Och det är en jakt som pågår i tre dagar. Ahab fastnar i sin egen harpunlina. Dras ner i havet. 88:18 Valen rammar. Känner vi igen det här från någonting? Skeppet Pequod. Och hela besättningen går under. Alla utom Ishmael. Som räddas av ett annat fartyg. 88:30 Rakel. Också det hämtat från Bibeln. Det här... blev ett kommersiellt misslyckande under Herman Melvils eget liv. 88:40 Det går att hitta enstaka positiva recensioner från hans tid men överlag var han även kritiskt utdömd. 88:48 Förlaget tryckte upp 3000x av boken och det sålde inte slut under hans levnad. 88:55 Han har ingen aning om vad han har ställt till med när han går och dör. 88:59 Nej det har han ju inte men det kommer ju ge valfångsepoken en kulturell stämpel av nationalmyt. 89:07 Det här. Alltså det blir ju ett nationalepos vart efter. Ungefär som Manifest Destiny var USAs ödebestämda väg västerut. Man skulle bara västerut. Och i alla berättelser som finns kring det här med vagnkaravaner och Och städer och grejer som byggs så är ju det här östkustens pöla. 89:33 Man hittar den på 1920-talet. Alltså Melville resten av sitt liv. Först försökte han att försörja sig som föreläsare. Men han ville mest prata om antika statyer. Det var det inte så många som ville lyssna på. Från 1866 så är han tullinspektör i New York. Där han blir kvar i 19 år. 89:55 Och det är ju ändå en vild resa att en bortglömd, utdömd roman blir den stora amerikanska romanen. För antingen så är det bara en val, eller så är det något annat än bara en val. Det är en perfekt symbol för egentligen vad som helst. För naturens planlösa kaos, för Gud eller djävulen, imperialismens offer som spränger sina bojor, för människans hybris eller för det amerikanska projektet. 90:25 Och det är ju väldigt många sådana läsningar som har varit populära i USA. Att de är lika många... 90:32 I besättningen på fartyget som det fanns amerikanska delstater. När Melville skrev den här. 90:38 Tror du att han hade sådana här djupa tankar med sådana här många lager? 90:44 Eller var det bara en valjakt? Själva grejen är ju det att det går ju inte att svara på. För romanen, alltså den bekräftar ingenting. Alltså den lämnar ju allting öppet. Ismail försöker förstå valen på alla olika sätt. Och nöjer sig inte med ett svar. Får inget svar heller. Kapten Ahab som jagar efter valen. 91:09 Besatt. Hela tiden. 91:12 Han verkar kräva att det måste finnas mening. 91:16 Han måste få hem. Han måste... 91:20 ställa saker och ting i ordning och han blir uppslukad alltså han får inte heller någon tack eller någon bekräftelse på att hans bild av valen var riktig utan det är en berättelse som har en perfekt symbol för den kan vara allting eller ingenting 91:43 En av dem som ändå hade läst boken före 1820-talet när den blev större så att säga var J.M. Berris. 91:54 Han måste ha gjort det. Han gjorde det före början på 1903 eller 1904 när det nu är han skapar Peter Pan. För han var inspirerad av Kapten Ahab för sin Kapten Kroku. Just det. Och det framgår ju att kapten Krok har förlorat sina hand till en krokodil och Ahab förlorat sitt ben till en val. Båda figurerna är ju orosanligt hatiska. Ahab mot Moby Dick och Krok mot Peter Pan. 92:27 Ahab jagar Moby Dick över haven, överallt. Och krokodilen jagar krok över haven, överallt. 92:37 Just det. En liten spaning som kanske är lite billig men ändå... 92:42 Nej, det tycker jag inte är ett dugg. Det här är ju en nyckeltext. Återkommer i Peter Pan, Koltolmar och Karl Sipper. Allting om och om igen. 92:54 Från 1860 så blev det färre och färre amerikanska valfångare som var ute. Och en förklaring är förstås att det var svårare att hitta valarna. 93:03 Utbudet hade sjunkit men det hade efterfrågan också gjort vilket bidrog till sjunkande lönsamhet förstås. Det här beror på olika saker. 1852 hade man fått fram fotogen, 1859 står det stora svarta fontäner ur marken. Och bergolja går att hitta allt enklare. Och det här går att använda på samma sätt som man hade, inte som hudkräm kanske, men det går att använda till energi bevisligen. 93:35 Ett citat från Svensson igen, tänkte jag då angående människans påverkan på havet. 93:41 Vi lever på en havets planet, en djupblå spelkula och havet är så mycket större, så mycket vildare och mäktigare än något annat. Men det är samtidigt ensamt och skört. Det finns egentligen bara ett. Vi kan konstruera imaginära gränser och ge dem olika namn men i grunden är havet ett och detsamma överallt. Det betyder att det också är sårbart. Väldigt mycket mer sårbart än vi länge trott. 94:09 Och apropå där så förekom det ju en debatt kring människans roll i naturen redan på 1880-talet. 94:19 Och vi har då Thomas Henry Huxley som var kombinerad zoolog och filosof. Det kan man vara. 94:27 Släkt med författaren Aldous Huxley från Du sköna nya värld också. 94:31 Just det, han var väl pappa va? 94:34 Eller farfar, ja något sånt där. 94:36 Ja, möjligen. Han deltog då i den här uppvaknade debatten på 1880-talet om människans påverkan på naturen. 94:45 Och det fanns ju folk redan då som oroade sig för att vi kanske kan fiska slut på torsken till exempel med de här nya ångbåtarna som dundrar fram. Och då hade man ett stort seminarie 1883 där marinbiologer och andra förstod sig på att deltog. Och Huxley klev upp i talarstolen för att avge sin åsikt i frågan. Och säger, jag anser att torskfisket och troligtvis alla andra fisken är outtömligt. Ingenting vi gör kan allvarligt påverka antalet fiskar. 95:19 Nej, där hade han fel. 95:20 Han hade fel. 95:22 Kan man i och för sig invända att han hade fel på 1800-talet. Ja. 95:28 Men redan då kan man ju som sagt notera den påtagliga bristen på vissa valsorter. Så det räddar honom inte att det var på 1800-talet han hade fel heller egentligen. Inte så mycket i alla fall. 95:40 Det var ju inte som Melville låter ju Ismail förklara i Moby Dick att hur förgänglig valen än är som individ kan vi utan tvekan förklara honom odödlig som art. Han simmade på haven innan kontinenterna höjde sig ur vattnet. Han simmade en gång fram över de platser där Tullivierna, Windsor Castle och Kreml nu står. Under syndafloden försmodde han Noahs ark och om världen någonsin återigen sätts under vatten kommer den eviga valen ändå alltid att sputa sitt skummande trots mot himlen. 96:15 och för all del de gör fortfarande det men det är ju knappast 1800-talets människors förtjänst och nu förtjänar det ju stora problem med radiotrafik till havs och det är sonar och det är ett jävla oväsen som förstör för valarna och ibland Jag fick ett meddelande från en lyssnare som har skrivit en av de mer populära valböckerna numera. 96:45 Den kom väl i början på 2000-talet. Den heter i alla fall Världens ensammaste val av Isabella Rosengren. 96:53 Jag tror att den är ganska ny. 96:55 Ja, 2025 är det förresten. 96:58 Men den här valen som hon skriver om den hittar man i slutet på 80-talet och den sjunger på helt fel frekvenser och ingen annan val förstår vad den menar och den verkar vara ensam helt enkelt. 97:17 Jag har tyvärr inte läst boken men nu ger vi ändå en shoutout till den här eftersom den handlar om valhistorien så att säga. Den tar väl också upp valarnas problematik idag med all trafik som pågår på våra hav. 97:36 Och vi har nu gjort två avsnitt om valfångst. Det här andra avsnittet om Kaskilotten är ett långt avsnitt också. 97:45 Och då ska man ändå veta att det här är inte valfångsterans slut utan under 1900-talet kommer det fångas mer val än vad det någonsin hade gjort tidigare. 97:57 I början av 1900-talet så var valfångsindustrin vid någon tacket i princip förintad. Och då skulle man kunna tro att valjakten var förpassad till historien. Men så var vi alltså inte. Utan 1900-talet kommer att bli ett ännu större valjaktsekel som du säger. Och det är ju tack vare länder som Japan och Sovjetunionen. Vad var det nu igen? Björn Rosengren kallade Naviem. Den sista sovjetstaten just det. Så de ska också med där förstås. 98:26 och de jagade hänsynslöst mycket val under 1900-talet och då riktar man in sig på de stora snabba fenvalarna alltså sillval och blåval för det är i princip de som finns kvar som går att komma åt men det får ju bli ett tredje avsnitt någon annan gång så då får vi tillfälle att titta på den där boken som Rosengren har skrivit då Just det, är det om fyra år då? 98:52 Ja 98:54 Ja, kanske. Eller någon valborg något år. 99:00 Tack så hemskt mycket för att ni har lyssnat på det här avsnittet. Gå in på historiepodden.com om ni vill kontakta oss. Vi tackar Jontan Petersson som har klippt avsnittet. 99:10 Vi hörs igen nästa söndag. 99:13 Det gör vi. Ha det så bra. Hej hej. 99:31 Fundei a Ornota em 2013. Fabricamos vestuário para ciclistas. Para mim, a melhor parte da Shopify é a possibilidade de gerirmos o negócio, mesmo não tendo conhecimentos técnicos. Conseguimos gerir tudo, do back-end ao front-end. E fazer vendas online, sem complicações. Se a Shopify fosse um equipamento de ciclismo, eu diria que seria a própria bicicleta. É aquilo que nos permite chegar onde queremos. É na Shopify que gerimos o nosso negócio. Comece a sua avaliação gratuita em shopify.com